Sunday
Igår var vi på Pacha först, på stripshowen Peter köpt biljetter till. Peter var den enda killen. Gud. Vad ska jag säga. Vi skrattade mycket. Sedan gick vi till Mayfair Hotel och sedan till Le Baron där vi dansade och drack alldeles för mycket. Sedan gick vi hem halv fyra någonstans och bra var väl kanske det. Peter visade mig promenadbilder i morse...
Två utedagar i rad är för häftigt numera nästan. Om nitton dagar är jag hemma och det känns jättebra. Jag längtar efter pappa. Jag tycker inte om prata om den där cancern samtidigt som den är så nära, påträngande och tydlig. Jag tänker mycket. På allt. Och jag vill inte heller att folk ska tycka synd om mig. Jag lärde mig ganska mycket om vad och vilka som fanns runt mig och vad som betydde något när jag var sjuk.
Låten nedan brukar jag tänka på då och då. Don't Bring Flowers After I'm Dead. Jag har blivit bättre på det sedan jag var sjuk, att säga vad jag tycker och inte hålla inne mina känslor för de jag tycker om. Jag säger till pappa att jag älskar honom varje gång vi pratar.