Mitt livs första dag utan pappa
Pappa var ju som sagt en riktig hårding. Jag har hört så mycket historier. Pappa var ju inte bangen sådär heller och två äventyr vi hört mycket om är semestern i Gambia och om den tiden han jobbade i Saudarabien. Jag skrev ju förr om hur mycket han gillar sin bil men när han var yngre var det annat. Då var det coola båtar, bilar och motorcyklar som gällde. Fabbe berättade igår när vi satt runt pappa om hur glad han var att pappa till sist sålde sin Kawasaki 900, en värstingmotorcykel på den tiden. "Jag sa åt honom att han kan inte köra som grabbarna som alltid åkt hoj kan! Men du vet. Jarmo. Han bangade aldrig. Han gav sig aldrig du vet". Sant. Pappa bangade aldrig, på gott och ont. Jag har alltid älskat att höra hans historier, hans äventyr.
Alex, vår femåriga granne som älskar pappa sa ungefär så här idag; Min kompis är borta! Och ni har förlorat eran pappa! Ahhhh. Tack gode gud för solbrillor. Fina Alex. Barn är så himla härliga i spontanitet och rättframhet, tänk om vuxna vore mer som barn på sätt och vis. Storasyster Linn sju år frågade när begravningen är. Hon vill hemskt gärna komma, bara den inte krockar med skolavslutningen.
Första dagen i mitt liv utan dig pappa. Jag saknar dig ska du veta.
